General Aerekoff eller Rekoff?
En intressant fråga ställs i rubriken, med relevans för Hörneå och Hörnefors. Den ställdes av Becken-Webbens läsaren Ekaterina Serdyukova. I ett brev 2011-08-07, och som först nu hinns upp i skörden av inkommande mail, ska vi beröra denna detalj. Sommaren 1809 beboddes Becken by av ryska soldater. Strider utspelade sig, och både svenska och ryska soldater fick sätta livet till. Vi har tidigare uppmärksammat detta inför 200-årsminnet av kriget.
Bild 1. Stolpbod i Becken, där skjutna ryssar lär ha staplats. Byggnaden är daterad till 1700-talets mitt. Enligt expertis vid Västerbottens museum/Byggnasvårdsnämnden kan underdelen av byggnaden vara äldre än överdelen, att döma av den ålderdomliga dörren. Fotot tros vara från tidigt 1950-tal, en gammal byggnad med brister i underhåll. Idag lever boden kvar, flyttad ungefär 30 meter till en uppgrävd platå och med nytt tak. Taket utgörs dessvärre av hållbar plåt och inte av näver som museet tidigare önskat.
Bland historier som berättats sägs att stolpboden i bild 1 tjänade som ”likbod” för ryska soldater. Antalet ryska soldater som dog var i storleksordning 200 st, så utrymme behövdes lite varstans i området. Ryska styrkor hade intagit byn medan svenska styrkor drog sig tillbaka till södra sidan av Öreälven. Byborna själv drog till skogs, med djur och värdesaker. Den person vi här ska fästa uppmärksamhet kring torde inte ha drabbats av detta öde, att ha travats på hög i en timrad stolpbod. I svenska historieböcker omnämns den ryske officeren Aerekoff, en general som hade oturen att dödas i ”affären vid Hörnefors”. Det han fick i ”affären” var tydligen ohälsosamt, och nu var det snarare vid gamla kyrkan på Bruken som ”affären” utspelade sig.
Bild 2. Platsen för striden år 1809, där både den svenske Dunker och ryssen Aerekoff stupade. Foto är taget av Algot Engström, och att döma av det beskurna formatet är kortet taget på 1910 eller 20-tal. Kanske togs det i samband med ett försommarbröllop. I högre förstoring ses uppklädda personer samlade utanför kyrkan och spatserande över bron.
Aerekoff begravdes av ryssarna, och detta tillsammans med den svenske överstelöjtnanten Joachim Zacris Dunker. Vår svenske officer omhändertogs av ryssarna dödligt sårad efter striderna vid Hörneån och kyrkan. Han dog strax därefter i herrgården på Bruket. De båda begravdes hedervärt invid Umeå dåtida kyrka.
I boken ”Pehr Adam Stromberg – omstridd landshövding i Västerbottens län under finska kriget 1808-1809” (Bo Rosén, Förlag: Västerbottens läns hembygdsförbund, Umeå, 1997) sägs att graven vid Umeå kyrka underhölls dåligt. Den lär ha varit förfallen redan på 1860-talet. Umeå stads ”damer” tyckte detta var skamligt och gravvården restaurerades med stöd av en insamling. Dessvärre brann Umeå ned strax därefter, liksom pyntningen runt graven. Det var först vid slutet av 1800-talet som ett stenmonument restes, det som idag kan beskådas vid Umeå kyrka. Det må sägas att Hörnefors var mer förutseende i att hedra minnet av striden. Ett tåligt monument i gjutjärn restes redan år 1874 i Hörnefors, det som idag ses invid Hörneån och gamla bron på Bruket. Monumentet bekostades av Hörnefors bruk, med inskriptionen ” Att dö får vårt land är att leva för vår ära”.
Här uppstår dock det problem som Ekaterina uppmärksammat. I svenska historieböcker och på monumentet vid Umeå kyrka omnämns en viss ”kosackchef Aerekoff”. Kan detta vara rätt, frågar sig Ekaterina. Ekaterina berättar att hon är ryska, som bott i Sverige och Värmland i nästan 10 år. Hon har besökt Umeå och intresserat sig för den ryska kosackschefen Aёrekoff. Vi återger Ekaterinas ord:
”-Jag har aldrig träffat hans efternamn i ryska källor. Jag antar att Aёrekoffs efternamnet är skrivet på grävstenen på fel sätt. Jag vill gärna gräva upp mer vem var egentligen den ryska kosackschefen Aёrekoff? Vad han egentligen hette och misstänker att två första bokstäverna är första namn bokstav på två förnamn eller det kan vara förkortning av hans grad och troligen hette han Rekoff som efternamn, som sagt jag vill undersöka djupare med ryska källor. Dessutom den bokstaven "ё" blev officiellt bara i 1784, och blev inte populärt alls fram till den ryska revolutionen 1917, men det är bara mina funderingar och jag påstår inte att jag har rätt.”
Denna intrikata fråga som Ekaterina för upp via Becken-Webben är av mycket stort intresse. Är det så att generalen hette Anders Erik Rekoff, eller mer naturligt något ryskt. Om nu Ekaterinas föraningar besannas torde 1800-talets monumentbyggare i Umeå glömt några punkter eller mellanslag runt bokstäverna A och E. Dessa detaljer kan därmed ha fortplantat sig in i svenska historieböcker på ett tämligen komiskt sätt. På samma sätt har Becken-Webben bidragit med motsvarande dumhet i artikeln om striderna .
Ekaterinas text återgavs ordagrant, med spår av rysk meningsbyggnad och anspelningarna. Detta är mer effektfullt, en redigering hade förstört innehållet. Vi hoppas bara att Ekaterina inte menar att hon ska gräva upp graven - det är nog inte så meningsfullt idag. Redaktionen är ytterst tacksam för Ekaterinas bidrag.
Bild 3. En bild som tillägnas den ryske generalen, med det förmodade namnet Rekoff. I tvåhundra år kan han ha legat begravd under fel namn i minne på sin sten. Vi ser här äkta ryssar som skjuter salut framför graven, i tidsenlig klädsel och med tidsenlig kanon, ryssar som besökte Umeå och Sävar i samband med 200-årsjubiléet 2009. I sedvanlig ordning för Becken-Webben är bilden konstruerad.
Ekaterina frågar ifall Becken-Webben kan hjälpa till med denna detalj kring namnförbistringen. Några sådana resurser har inte vår lilla Redaktion i Hörneå by. I egenskap av Professor vid Umeå Universitet kan undertecknad däremot försöka förmedla frågan till en som har större kunskap. Vid universitetets historiska institution jobbar lektor Martin Hårdstedt. Martin har skrivit och medverkat i flera böcker om striderna 1808-1809. Som historiskt intresserad har undertecknad naturligtvis läst dessa, och i skrivandets stund ligger två böcker uppslagna på bordet: Krig kring Kvarken (Förlag: Oravais historiska förening, Oravais, Finland 1999) och Finska kriget 1808-1809 (Förlag: Prisma, Nordstedts, Stockholm 2006). I den första av dessa böcker medverkade även ryska militärhistoriker, så möjligen borde eventuella felaktigheter ha aktualiserats tidigare. Om inte så, kan Ekaterinas mail till Becken-Webben få historiskt avtryck, via lektor Martin Hårdstedt. Fortsättning må följa.
Gunnar Engström, 2011-12-03
Besökare